ANGKOR-FÖRBINDELSEN
Angkors Apsara-reliefer: Myt huggen i sten
Angkor Wat rymmer cirka 1 800 uthuggna apsarafigurer, födda ur en hinduisk skapelsemyt – berättelsen bakom uthuggningarna, och hur de blev till en levande dans.
Se biljetter till Apsara-dansmiddag på GetYourGuide ↗Nästan 1 800 ansikten uthuggna i sten
Angkor Wats väggar bär ett extraordinärt antal uthuggna kvinnofigurer – forskare som katalogiserat templet har räknat 1 796 individuella porträtt, var och en med sin egen frisyr, huvudbonad och smycken, vilket tyder på att de huggits som individuella avbildningar snarare än upprepade från en enda mall. Forskare använder två namn för dem: devata för de stående, ensamma figurerna som satts in i väggnischer, och apsara för de mindre grupper som visas dansande eller flygande i procession. Tillsammans gör de Angkor Wat till en av de största bevarade samlingarna av uthugget kvinnligt porträtt från antiken någonstans i världen.
Myten: att kärna ur havet för odödlighet
Apsarareliefen går tillbaka till en hinduisk skapelsemyt, Vispningen av Mjölkens Ocean, där gudar och demoner bildar en skör allians för att vispa det kosmiska havet med berget Mandara som stöt och ormen Vasuki som rep, i hopp om att framställa odödlighetens elixir. Angkor Wats östra galleri rymmer en 49 meter lång relief av scenen – 88 gudar och 92 demoner i en kamp om herraväldet, med Vishnu själv i sköldpaddsform som stabiliserar berget under dem. När havet vispades, enligt myten, steg apsaror upp ur skummet – himmelska dansare födda ur själva ansträngningen.
Bortom Angkor Wat
Apsara- och devatafigurer är inte unika för Angkor Wat – ristade dansare och himmelska följeslagare återfinns över hela det vidsträckta Angkorområdet, från Bayons stillsamma, mångfacetterade torn till mindre tempel som Banteay Srei, känt för några av regionens djupaste och mest intrikata stenhuggerier. Motivet sträcker sig över ungefär 900- till 1300-talets khmeriska tempelbyggande, ett bevis på hur centrala dessa himmelska gestalter var för imperiets religiösa konst under flera hundra år – inte en engångsföreteelse på en enskild plats. Deras poser, dräkter och huvudbonader varierar också påtagligt från tempel till tempel, vilket speglar förändringar i mode och konstnärlig stil genom århundradena.
En myt som överlevde en religion
Angkor Wat byggdes under 1100-talet som ett hindutempel tillägnat Vishnu, för att sedan gradvis övergå till buddhistiskt bruk under de följande århundradena, i takt med att Theravada-buddhismen blev Kambodjas dominerande tro. Apsara-motiven överlevde den övergången i stort sett orörda – uthuggningarna blev kvar på väggarna, och de himmelska danserskorna förblev ett igenkännbart och uppskattat motiv i khmerernas visuella kultur, även när den religiösa ramen runt dem förändrades och buddhistiska helgedomar och statyer tillkom vid sidan av de äldre hinduiska uthuggningarna. Den kontinuiteten är en del av varför figurerna fortfarande väcker genklang i Kambodja idag, långt bortom varje enskild religiös tradition.
Från träsnideri till koreografi
Apsaradansen som framförs i Siem Reap idag är ingen orörd uråldrig ritual – det specifika stycket, Robam Tep Apsara, koreograferades 1962 under drottning Sisowath Kossamak, efter att hon sett skolbarn uppföra en dans som refererade till Angkor-relieferna och bestämde sig för att formalisera den. Hon hämtade koreografins handpositioner och kroppslinjer direkt från de uthuggna figurerna, med sitt barnbarn, prinsessan Norodom Buppha Devi, som först dansade rollen och bidrog till att etablera den som ett permanent inslag i Kungliga Balettens repertoar. Det är ett sällsynt, dokumenterat fall av en modern dans som medvetet komponerats för att svara på en tusenårig uthuggning.
Fortfarande osäker på vilken kväll du ska gå?
Lämna din e-postadress och ungefär när du är i Siem Reap – så skickar vi en kort sammanfattning av vad en Apsara-dansafton innebär och hur du bokar.